Stänga av telefonen i en vecka?

Ibland leker jag med tanken att stänga av mobiltelefonen en vecka. Hur skulle jag må efter en vecka? Jag borde överleva för på 80- & 90-talet, ja då använda man sig inte av mobiltelefon. Möjligtvis ringde man till kompisar på deras hemtelefon.

Jag: Hej! Ska vi leka?
Kompis: Jag ska bara fråga mamma...
(Jag väntar)
Kompis: Ja, det kan vi! Var ska vi vara?
Jag: Ska vi vara här?
Kompis: Vänta, jag ska fråga mamma ifall hon kan köra.
(Jag väntar)
Kompis: Ja det kan hon. Jag kommer om tio minuter.

Hur enkelt som helst. Ett samtal på max en minut. I vissa fall gick jag hem direkt till kompisar och frågade om vi  kunde leka. Då var det inget snack om mobiltelefoner. Om jag överlevde då, så ska jag väl kunna göra det nu? Frågan är egentligen om min mobil skulle överleva eftersom vi lever i, låt mig säga 'mobil-kulturen', så när jag väl startar mobilen kommer den antagligen explodera av alla sms och missade samtal. Så, för mobiltelefonens skull låter jag bli att stänga av den. Eller ska jag?


(Jag letade igenom hela datorn för att hitta en bild på mig när jag pratade i telefon. Tyckte det skulle vara passande, men jag är nog inte någon särskild mobilnörd ändå. Hittade inte ett enda. Så D fick ha den rollen idag)

Kommentarer
Postat av: Emmy

Hahaha, det där var ju så förbannat enkelt och underbart! 'Hej, kan jag vara med dig?'. Dock så lider jag av telefonskräck och vågade aldrig ringa någon. Och dom få gånger jag tog mod till mig och faktiskt gjorde det så skrattade alla och tyckte det var skitkul, helt enkelt för att det var så ovanligt att jag ringde. Det gjorde ju det hela bara värre. Så jag var oftast ensam. När jag tänker efter så var det ju inte så underbart ändå..



Fyfan vilken barndom.

2010-01-13 @ 16:47:17
URL: http://eemmym.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0