Okej, då blottar jag mig.

Nu ska jag rada upp lite som verkligen är jag. Så ni lär känna trotset som bor inuti mig. Jag har nu intaget försvarsposition, så attackera på bara, ni får nog kämpa länge om ni vill ändra någon av mina inställningar.

Anna's specialiteter:

Jag har aldrig tränat och kommer förmodligen aldrig att börja. Antagligen på grund av min dåliga balans och koordinationsförmåga. Jag har provat lite olika, bland annat arobic och de som reder ut alla de där rörelserna samtidigt plus i takt med musiken, de är verkligen värda eloger. Dessutom är det en trots mot all hets just om träning. Alla tränar. Min hjärna säger 'Varför utsätta sig för saker som gör ont? Nyttigt? - Ha! Säg det till alla ben som bryts och muskler som sträcks'.

Jag äter inte grönsaker. Tomat, gurka och om jag måste kan jag trycka i mig riven, rå morot. Inget annat. Sallad anser jag vara för kaniner, det är deras mat. Det är inte gott, så varför skall jag äta det? - Ingen logik.

Jag snyter mig aldrig. Det beror på att jag nog inte vet hur man gör. Hur mycket snor jag har i näsan får hamnar ingenting i pappret utan rinner bara när jag tar bort pappret. Däremot rullar jag ihop pappret och trycker upp i näsan och låter det suga i sig substansen.

Jag tvättar inte mina nya kläder jag beställer eller köper innan jag använder dem första gången. Jag är inte rädd för baciller helt enkelt.

Jag stryker aldrig tvätten. Möjligtvis skjortor. Nej, inte ens det. D stryker skjortorna själv. Jag drar lite i sömmen när jag hänger upp dem, och vips så blir de (någorlunda) raka.

Jag lägger ner halva mitt liv på skolan. Bara halva. Jag måste kunna leva också. Än har jag fixat skolan, så varför kämpa tills man får andnöd?

Jag är beroende av kaffe. Anser att det är världens bästa drog.

Jag älskar socker och skulle aldrig klara att leva utan det.

Om ingen stoppar mig kan jag äta ost, nobless, kladdkaka, chokladpudding och julskinka tills jag stupar.

Jag hostar när jag topsar mig i örat.

Jag tvättar oftast inte av sminket när jag lägger mig. Nej, med den enkla förklaringen att jag brukar vara för trött.

Jag älskar nagellack och kan fila och joxa med naglarna flera timmar per dag.

Är jag hungrig har jag väldigt kort stubin. Fråga alla jag känner.

Jag blir totalt ursinnig för de som säger att alla med psykiatrisk problematik är farliga, dumma i huvudet och så vidare. Oftast är de dem finaste människor jag mött med ett stort hjärta och jag vill påstå att de som säger elakheter om dessa människor har ingen aning om vilka personerna är, eller vad de lider av (finns nog en miljon olika diagnoser) och allt de säger grundar sig på rädsla. Ska man säga något ska man säga det med en ordentlig grund.

Tycker att religion är påhittade sagor, men att alla får leva i den saga de vill så länge de inte skadar eller försöker hjärntvätta mig eller någon annan. Alla lever vi i någon form av saga.

Jag glömmer alltid något när jag ska någonstans. Tror det ingår i arvet. Alla i min familj är sådana. Att springa tillbaka fem gånger innan avfärd är inget ovanligt. Trots det finns det alltid kvar något som jag skulle tagit med.

Jag kan inte baka. Jag har försökt, men gör alltid fel på något vis. Så det projektet är uteslutet i min värld. Mina barn får en baklös mamma. Haha, det blev ju roligt.

Jag har en förskräcklig skadeglädje. Jag tror det beror på rädsla, för även om jag är superädd så skrattar jag så mycket att jag inte får fram ett ljud. Fråga D när han i somras ramlade ner för stegen.


Så, nu har jag blottat en bråkdel av mig själv. Jag hade kunnat fortsätta, men orka liksom. Som att ni ens läst igenom detta.

Kommentarer
Postat av: Nina

Ang att glömma saker, ganska kul när du "bodde" här då å då... Varje gång du skulle hem fråga vi: Anna du har inte glömt nåt nu? Ha ha ha , du hann hem utan det å det å det denna gång me. men tur det för vem vet när du annars kom tillbaka :)

2010-01-14 @ 09:04:27
Postat av: Anna

Haha, har jag glömt något nu igen menar du?

2010-01-14 @ 09:10:42
URL: http://missquist.blogg.se/
Postat av: Nina

Jag har inte hittat nåt än :), men jag kommer ihåg när Josse skulle ta på sig strumbyxor. Men dom va alldeles för stora ha ha

2010-01-14 @ 09:14:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0