Rösten kommer sakta och osäkert tillbaka. Jag tror det är så här jag kommer låta när jag fyller 80.

Jag fick i vilket fall släpa mig till affären idag eftersom kattmaten var slut. Prosit (som förövrigt i vissa lägen tror att han är en hund) hade skällt på mig annars. Då träffar jag en gammal vän jag inte sett på åratal. Nog för att jag hade mössan neddragen över halva ansiktet och pratade inte mer än vad jag behövde i kassan, för att inte avslöja min underbara 80års-stämma, så kunde jag inte låta bli att gå fram till min vän och få fram ett hackigt "heeej". Sen stod vi där och snackade i 20 minuter. Så, jag förstår varför min hals fortfarande inte hämtat sig.

Så, nu ska jag gå och ta en glass. Bästa medicinen.