Ensam i sängen.

God morgon.
Idag vaknade jag utan någon bredvid mig. Varken D eller Prosit. De hade smugit ner i morse utan att jag hört någonting. Jag brukar alltid höra dessa två pojkar, men idag - icke. Jag blir alltid så paff när jag vaknar av ett ryck, ingen aning om vad klockan är och ingen radio på. Inget ljud någonstans. Annars är ju radion på när D försvinner till jobbet. Men nu är jag uppe och vaken i alla fall. Jag tackar, som många gånger förr, han som uppfann kaffet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0