I taket lyser stjärnorna.
Igår kväll tittade jag och D på filmen "I taket lyser stjärnorna". Jag tror aldrig jag har gråtit så mycket någonsin förut. Eller jo, när jag såg "P.s I love you". Jag har kommit fram till att jag klarar verkligen inte av att se när någon dör. Filmen handlar om en ung flicka vars mamma har cancer. Varför ska jag ge mig in på att se sådana filmer. Det är fruktansvärt. Igår grät jag så mycket att till och med D's ögon började tåras. Jag hade ont i magen när jag vaknade i morse. Torde bero på allt snor jag svalt under kvällen. Helt fantastiskt att man kan gråta så mycket. Hur mycket saltvatten har vi egentligen i kroppen? Slutresultatet av filmen måste ju vara att den är himla bra och sevärd. Den måste ju vara bra, även skådisarna eftersom jag grät som aldrig förr.
Hello!
Denna film har jag laddat ned, men inte kollat på. Ska nog göra det då ju.
Och du, säg det inte till någon, men jag gråter mer än Åsa när vi kollar film!!!!
Nej, jag ska inte säga det till någon. Det gör du så bra själv :P
Tittade på filmen igår. Mycket bra. Man får sig en tankeställare. Livet är alldeles för kort för att kasta bort på trivialiteter. Carpe diem och lev livet NU.