Jag smyger med det. David är på toa, hinner jag öppna det? Låter det kanske för mycket? Nej, jag låter bli. Eller? Jag kanske hinner innan han kommer.  Men det prasslar. Okej, jag skyndar mig. Om jag hade gjort det direkt när tanken slagit mig skulle jag lätt hunnit. Men i med att jag velar, ska jag? Ska jag inte? Jo, jag öpnnar det. Fan vad det prasslar!! Schhh.. Men nu har jag börjat, lika bra att fortsätta. S*tan, nu spolar han! Kom igen då!! Öppna dig!! Där ja! Åh.... Bara eeeen! Jag hinner, jag hinner. In i munnen fort, Nu kommer han! Jag kan inte ha hela i munnen! Bit av, dela, ha den andra halvan i handen, göm bakom ryggen, tugga inte när han ser! Stoppa in nästa bit när han inte tittar, tugga fort. Svälj! Stå still, han tittar på dig.

Fan, idag kom David på mig. Jag är ett kakmonster helt enkelt. Det går inte att förneka längre. Undra hur jag ska kunna förklara att paketet med kakor tagit slut under tiden han duschade. Vi har faktist hört möss på vinden....