En skön tur i vinterlandet. Ja, det kan man säga. Vi har varit ute och gått på stelfrusen snö. Nej, inte is utan snö som är så kall att man inte sjunker ner i den. Nej, fortfarande inte is. Det är precis som jag skriver. Prosit tror som vanligt att han är en hund och följde med hela rundan, klättrade upp i vart och vartannat träd (det gör dock inte hundar vad jag vet, det är där han skiljer sig från dem), studsade upp och ner på kullarna och ligger nu som en slagen hjälte på köksgolvet. Bra ställe, särskilt när man diskar och ska laga mat. I vilket fall så är det himla mysigt att vara ute i kyla.  Näsan rinner, ansiktet torkar ut, näsan klibbar igen, man blir osäker på balansen, supervarm i kroppen men iskall i ansiktet, men det är faktiskt mysigt. Nu står mamma i köket och ska laga grytstek och kebabkött. Mumma. Service på hög nivå. Känner att jag nog får gå ner och plocka in disken. Hon ska inte behöva göra allt.

Fast jag kan utnyttja D lite idag. Jag har faktiskt jobbat hela natten.