Jag brände mig på vattnet, utropad
Jag brände mig på vattnet, utropade en himla massa fula ord samtidigt som jag tittade åt D. När jag spottat färdigt säger D: 'Det var mitt fel'. Plötsligt mådde jag oförklarligt bättre. Konstigt, det var ju inte hans fel, det var ju mitt. Men va skönt det känns när någon annan tar på sig skulden. Hade han inte sagt så skulle jag förmodligen fortfarande tjurat. Barnsligt, jag vet. Men hey, that's me.
Kommentarer
Trackback