Drömmarnas land.

Människan är ju aldrig riktigt nöjd. Enligt mig. Ibland kan jag inte låta bli att drömma mig bort. Jag drömmer att jag bor inne i ett samhälle, eller möjligtvis lite utanför men ändå gångavstånd. Mina vänner bor nära så jag kan springa iväg, eller dem till mig, så kan vi dricka morgonkaffe tillsammans. När jag slängt in tvätten kan jag gå till ett solarium och sola mig, sedan hem och duscha och sedan är tvätten klar och då hänger jag upp den. Sedan går jag och handlar kvällens mat, bjuder över en vän, lagar maten till det att D kommer hem från jobbet och sedan myser vi hela kvällen. Sällskapssjuk? Jag? Jo.

Men jag har det ganska bra ute på landet, fint överallt och man får det där privata. Men hallå eller. Det kunde faktiskt bo lite fler kompisar här. Pros!t är inte alltid så social...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0