Jag förstår verkligen inte nöjet med bakning. Bakning är liksom inte min grej. Man blir klippig om fingrarna och får inte bort degen från vare sig redskapen eller händerna och man får ont i magen av all deg man bara måste äta. Hur tråkigt som helst. Men även fall min ståndpunkt är att det är hur tråkigt som helst att baka, så gör jag det ändå. Men det är en beordran från Mr. D. Hur han nu kan våga ge mig ett sådant ansvar för något som jag avskyr. Jag har redan råkat lägga i dubbelt med jäst. Han ska få smaka först, säga om brödet duger eller inte, sen ska jag säga sanningen. Dessutom två olika sorters jäst. Tror ni att magen reagerar på detta?