Jag och D har varit ute och gått. I en hel timme. Det var inte förra året det hände för mig. Hände och hände. Det låter som om det bara sådär händer av sig själv. Idag var det inte så. D drog, och drog i mig. Eller nja. Jag tjatade att vi skulle ut och gå och halvvägs börjar jag pausa, andas lite extra, titta med min "snälla-bär-mig-blick", gjorde roliga (i mitt tycke) fotspår i snön och hasade fötterna efter mig. Förstår inte vitsen med att vara ute och gå egentligen. Varför inte göra saker man gillar liksom? Typ ligga i soffan och käka chokladpudding. Mums. Just nu känner jag mig som ett barn. Jag är supertrött, men vill inte sova. Samtidigt så vill jag att det ska bli morgon så vi kan åka på julrean. Aningen splittrad.

Just det, ni kanske vill veta. Promenaden var ca fem kilometer.